Norrköpings konstmuseum, Harlekinen, Lördagen den 6 maj klockan 15.00
Moondog on the Keys
Peter Lönnerberg, piano, och Stefan Lakatos, trimba, framför musik av Louis Hardin, Moondog
Denna piano/slagverks-duo tillägnas den amerikanske tonsättaren Louis Hardin, Moondog. Repertoaren består av ett gediget urval ur Moondog ́s omfångsrika katalog för piano och slagverk. Flygeln trakteras av Peter Lönnerberg, men även kammarorgel och cembalo som han för kvällen ställt till förfogande. Peter och Stefan har tidigare spelat flera konserter tillsammans, de har även gästspelat i Huesca, Spanien. En konsert med en alldeles unik musikupplevelse, med mycket klassiskt klingande musik i udda taktarter, utlovas alltså.
Stefan Lakatos blev 1980 nära vän med den amerikanska kompositören Louis Hardin, alias Moondog (1916-1999), och har alltsedan dess och efter kompositörens bortgång, fortsatt att presentera och framföra hans musik runt om i världen på Moondogs unika slagverksinstrument – trimba. Stefan Lakatos har gjort flera konserter och skivinspelningar tillsammans med Moondog, både i Sverige och utomlands. 1986 spelade de in LP:n ”Bracelli” tillsammans med stråkkvartetten ”Fläskkvartetten”. Lakatos har i över 30 år ägnat sitt liv åt Moondogs musik och medverkar varhelst i världen där hans musik ska framföras. Han har bl.a. uppträtt på Carnegie Hall i New York, Barbican i London. Han medverkade även i framförandet av flera av Moondogs symfoniska musik tillsammans med Lyons operaorkester 2016, och Dominique Ponty, piano, under ledning av Stefano Montanari. Lakatos har under de senaste åren haft Tyskland som utgångspunkt för sitt arbete med Moondogs musik och samarbetar med stråkmusiker ur Bochums Symfoniorkester i flera olika sammanhang. Med sex tyska saxofonister – ”the Spirit of Moondog” – har han i Frankrike spelat i Chateau duc Bretagne. Tillsammans med organisten Paul Jordan har han även spelat i Katedralen i Nantes och på konstmuseet i Strasbourg. I Holland har han spelat flera konserter med blåsarkvintetten Calefax, och Louis van Dijk, piano. Stefan Lakatos ackompanjerar – eller snarare: dirigerar – från komponistens slagverksinstrument: trimba. Trimba är ett slagverksinstrument, som konstruerades av Moondog redan i slutet av 1940- talet. Trumman utgör ett mycket viktigt inslag i hans kompositioner och trimban är själva fundamentet i hans musik, man kan säga att den är Moondogs röst. Trummorna består av två kroppar av trä som är trekantiga till formen och försett med ett kraftigt skinn i ena änden som anslås med en maracca och en clave. Ett par cymbaler är fastsatta på trummans kropp och bidrar med ett för instrumentet karaktäristiskt ekande ljud, när trummans kanter anslås.
Peter Lönnerberg har studerat för bland andra Lars-Ulrik Mortensen i Köpenhamn. Han är cembalist och organist i Rebaroq
ue, kvartetten Stockholm Barock och förekommer flitigt som frilansmusiker i många andra sammanhang. Peter är också intresserad av undervisning och har t.ex. varit gästlärare vid musikhögskolan i Belgrad. Bland åtskilliga CD-inspelningar hörs tidig italiensk barockmusik för violin och cembalo med Kroatiska Barockorkesterns konsertmästare Laura Vadjon (Aquarius Records) och ”Telemannia”, musik av Telemann med Rebaroque (Proprius).
Om Moondogs musik i korthet och pianomusiken i synnerhet:
”Nästan ingen annan tonsättare jag känner till har som Moondog blivit mer känd för sin image än för sin konstnärliga gärning. Detta är olyckligt, eftersom hans musik verkligen är värd att upptäckas. Det musikaliska uttrycket i hans kompositioner kan närmast beskrivas som meditativ och engagerande på samma gång. Moondog var synskadad och komponerade musiken i blindskrift, och musiken är därmed komponerad, så att säga, helt i mörker. Moondogs musik är en säregen blandning av klassisk västerländsk musiktradition och jazz, men ibland även med en orientalisk, exotisk anstrykning. De udda rytmerna är medryckande, och de till synes enkla melodierna inspirerar och uppmanar lyssnaren att skapa sin egen musikaliska resa i sitt inre. Moondog griper tag i lyssnaren och leder oss in i musiken så att man vill lyssna vidare och höra hur det går. Likt en bra historia ska den berättas.
Louis Hardin blev blind genom en olycka när han var 16 år gammal. Hans liv förändrades radikalt efter olyckan och han behövde stöd och hjälp med allt han förut klarat själv och struktur blev därför ett viktigt inslag för att klara tillvaron. Moondog var duktig i matematik och i musiken hittade han både struktur och matematik. På Iowa School for the Blind lärde han sig läsa och skriva braille, och det tog flera år, och ytterligare flera år att lära sig skriva musik med braillenotation. Han upplevde att detta var motigt och jobbigt men insåg att detta var helt nödvändigt att lära sig om han skulle kunna komponera. Moondog var envis, och ville även lära sig konsten att komponera utan att behöva ha ett instrument till hands. Han hade absolut gehör och med tiden utvecklade han en teknik att kunna hålla ordning på flera stämmor i minnet samtidigt och hade för det mesta hela kompositionen färdig redan innan han präntade ner det på papper. Att skriva musik i kanonform gör det också möjligt att reducera antalet notlinjer. (Man använder egentligen inte notlinjer i braille, man skriver ut tonernas namn, värden, tonart och taktstreck).
Moondog började tidigt att komponera stycken i kanonform, och i de tidiga kompositionerna experimenterade han med kanon i pentatoniska skalor. Han inspirerades också av Bach och fascinerades av kontrapunktiken i den västerländska klassiska musiktraditionen, men kom snart underfund med att kontrapunktiken på den tiden omgavs av restriktioner utanför de rent musikaliska. Enligt kyrkans dogmer ansågs vissa ackord och tonföljder som djävulens uppfinningar och blev därmed förbjudna. Ojämna taktarter ansågs opassande och kyrkan bannlyste även synkoper. Här fann Moondog sin egen nisch och definierade sin egen kontrapunkt, som baserades på musikaliska egenskaper och inte på kristna dogmer. Han försökte att kombinera orientaliska element med Bach ́s klassiska ton genom att skriva sina stycken i ojämna taktarter. Moondog var inte intresserad av någon särskild stil, men kunde välja att komponera i vilken stil som helst, även jazz. Men inte den jazz som vi känner, utan en noterad sådan och i flera kanonstämmor, och ingen improvisation. Han var heller inte intresserad av den moderna konstmusiken, snarare ville han bryta mot det som han ansåg bara vara kakafoni. Det är också viktigt att påpeka att Moondog inte ville bli samtida, inte följa med i strömmen, utan stå vid sidan av och bli respekterad för sin egenart. Han gillade inte elektriska instrument överhuvudtaget, istället tyckte om akustiska instrument, gärna barock instrument, såsom cembalo, orgel och gamba. Hans kompostitioner ska därför framföras så nära hans egna intentioner som möjligt och inte blanda in elektroniska klanger, som man alltför lättvindigt gör nuförtiden. Att försöka placera in Moondog i vår egen tid – att modernisera det tidlösa – är långt bort från Moondogs egna intentioner. Om den här musiken reduceras till mainstream förlorar den sin särart och därmed sin magiska kraft.
Rytmerna är den ständiga utgångspunkten i musiken. Moondogs melodier är skrivna med både fingertoppskänsla och matematisk perfektion. Melodierna är lätta men bakom enkelheten ligger det alltid en utmaning. Skenet bedrar alltså.
Moondog var en mycket produktiv kompositör: 1962 började han komponera en serie pianostycken i kanonform som påminner starkt om Bach ́s Kunst der Fuge. Samma år blev två samlingar färdiga, bestående av 25 kanons i varje samling. Flera av kompositionerna är också ovanligt korta, ibland under en minut. Det finns fem kompletta pianoböcker i samma stil, men även pianomusik i helt andra former och stilar förekommer. Gemensamt för alla dessa stycken är hursomhelst synkoperingarna som han utmanar pianisten med. Särskilt de sena kompositionerna från 1996-98 kan stämmorna vara utstruderat förvillande för höger och vänster hand. Dessa stycken av krävande synkoperingar, fick namnet „Ambideque“, och tillägnades den franska pianisten Dominique Ponty. Han upptäckte nämligen att hon hade en särskild förmåga att kunna spela lika bra med bägge händerna, därav ordet Ambideque som betyder dubbelhänthet. ”
Peter Lönnerberg och Stefan Lakatos kommer att framföra en hel del kända och okända verk. Somliga verk har heller aldrig spelats offentligt tidigare. Vi har även valt att alternera mellan orgel, piano och cembalo för att göra konserten så varierad som möjligt.
En brittisk dokumentärfilm om Moondog är under produktion. I filmen förekommer unika filmupptagningar på Moondog i Sverige, och intervjuer med bland andra Philip Glass, Steve Reich och många andra. Mer information via denna länk: http://thevikingof6thavenue.com/
CD-skivor med Moondogs kompostioner där Stefan Lakatos medverkar:
Bracelli und Moondog 2004,
Moondog Rare Material ROOF Music The German Years ROOF Music
The Orastorios – Moondog rounds“ 2010 Seeds of Immortality 2014
Beyond Horizons 2015.
www.moondogscorner.de
Youtube:
Entré 100kr. Fri entré för medlemmar. Medlemskap i Annan Musik kostar 200kr.
ANNAN MUSIK presenterar:
Torsdag 20 april kl 19.00
På Dynamo, Hallarna i Norrköping (Tunnbindaregatan 37)
Asiq Nargile – unik solokonsert med traditionsmusik från Georgien.
Ett exklusivt gästspel med denna kvinnliga sångerska och sazspelare, för första gången i Sverige. Asiq Nargile representerar en urgammal tradition av barders berättande sång, från det kosmopolitiska Kaukasus. Hon behärskar flera språk och ackompanjerar sig själv på saz – ett lutliknande långhalsat instrument som i Sverige förknippas med turkisk och kurdisk musik.
Hon bjuder på en känsloladdad och hängiven musik med både rytmisk intensitet och kärleksfull lyrik i sitt innehåll.
Se henne uppträda via länken https://www.youtube.com/watch?v=qgAb87RFgpk
Hon finns även på Soundcloud: https://www.cafeoto.co.uk/shop/asiq-nargile-yurt-yeri/
Entré 100kr. Fri entré för medlemmar. Medlemskap i Annan Musik kostar 200kr.
Bar med försäljning av drycker i anslutning.
Antikvariatet i Norrköping, 24 mars kl 19:00
Lars-Gunnar Bodin – en porträttkonsert
Uppdatering 14/3: På grund av sjukdom kan Lars-Gunnar Bodin tyvärr inte närvara själv. Porträttkonserten äger dock ändå rum. Annan Musik kommer att ge ett berättande och ljudande porträtt av den mångsysslande konstnären.
Lars-Gunnar Bodin (f.1935) gästar Antikvariatet i en porträttkonsert innehållande samtal och tillbakablickar varvat med framföranden av elektroakustisk musik, text-ljudkompositioner och konkret poesi.
Det är en gedigen historia Bodin har att berätta, med många insatser resulterande i ett internationellt erkännande – i synnerhet beträffande hans verksamhet på det elektroakustiska musikområdet och inom den intermediala konstformen text-ljudkomposition.
Fri entré, välkomna!
Konsert Norrköpings konstmuseum, Harlekinen Lördag 11 februari , kl 15.00
Ikue Mori (Japan) – liveelektronik, datorgenererat ljud & Steve Noble (UK) – trummor, slagverk
Mori och Nobles musik är oförutsägbar men konsekvent. Den kan växla plötsligt mellan abstrakta soundscapes och avancerat, rytmiskt samspel. Musiken är kryddad med udda infall och fragment. Perspektiven växlar på ett oväntat sätt. Men här finns ett starkt driv. Här möts sofistikerad elektronisk manipulation och kraftfullt fysiskt handarbete i en rytmisk, percussiv aktivitet.
“a stunning, adrenalin-inducing tour de force.” John Eyles, All About Jazz
Entré 100kr, medlemmar Annan Musik fri entré. Medlemskap kostar 200kr.
